A DIARY OF A DAYTRADER

Kapitel 6 ITI Chicago – part I

Text: Massimiliano Franzé

Sensommar år 2000.

Luften var fortfarande ljummen, som den ofta kan vara i slutet av augusti. Jag cyklade Odengatan fram längs Vasaparken och såg skolklasserna som hade sina idrottslektioner ute på den torra gräsplanen. Det var vardagsförmiddag och jag hade häromdagen sagt upp mig från nätmäklaren… och kände mig för första gången på länge alldeles fri. 

Bankpyjamasen hängde nu på sin plats i garderoben och jag njöt i mina slitna Nudiejeans, t-shirt och Airwalksneakers. Jag stannade till vid Stadsbiblioteket och gick in för att låna ”Reminiscences of a Stock Operator” av Edwin Lefévre – en tradingklassiker som Rippa tipsat mig om… och ledde sen cykeln upp mot Observatorielunden där jag la mig på gräset och började bläddra i boken … men tankarna vandrade strax iväg…och jag tillät mig slumra till lite…passade på att ”bara vara” lite, för om knappt tre månader skulle jag ju börja på mäklarfirman nere vid Stureplan..

Månaderna i jobbkarantän gick märkligt fort, och hösten hade nu tagit grepp om Stockholm. Humlegården låg inbäddat bland nedfallna löv och och det var så äntligen dags för min första dag på nya jobbet. Firman huserade på samtliga plan i en majestätisk byggnad med stans prime location och vi på tradingavdelningen satt högst upp på femte våningen, med balkong och utsikt över svampen, vimlet, surret, bruset. 

Tradingen bestod av sju pers under ledning av Rippa, och vi satt helt avskilda från resten av firman. Då vi inte hade någon kundkontakt, utan tog positioner för firmans egen räkning, var det av yttersta vikt med avskildhet för att undvika intressekonflikter. Fyra uppgifter låg på vårt bord: 1) Intradagstrading i aktier (proprietary trading). 2) Market making i standardiserade optioner. 3) Bedriva handel och ställa priser i ca 10 inofficiellt listade aktier. 4) Ställa blockpriser i aktier på förfrågan från institutionella kunder.

Då jag bara skulle vara på plats i en vecka innan take off till Chicago, fick jag ägna första dagarna till introduktion av firmans olika avdelningar. Jag behövde också lära mig handla i tradingstationen ORC – den tidens ”state-of-the-art” handelssystem. I övrigt förberedde jag mig det jag kunde inför veckorna på ITI i Chicago, International Trading Institute, där jag alltså skulle få gå en tre veckors intensivutbildning i ”Trading & Pricing for the Professional Trader”. Jag var så sjukt taggad på hela grejen: att bara få komma iväg till Chicago med allt vad det innebar. I tradingkretsar kände alla till ITI, men få hade varit där…så det hade nästan en mytomspunnen status. Utbildningen var unik i sitt slag och leddes av Tony Saliba, en legendarisk råvaruoptionstrader som på äldre dar ville föra sin kunskap vidare. På kursen skulle vi vara sex deltagare från olika delar av världen och vi skulle inkvarteras på ett lägenhetshotell några kvarter bort från CBOE, Chicago Board of Options Exchange. Rippa fixade ett kreditkort till mig att använda för alla utlägg kring mat och resor på plats…och jag vågade inte ens tänka på hur många hundra tusen som kursen kostade firman…tänkte att förväntningarna på mig säkert skulle vara rätt höga efter hemkomsten…

Flyget landade på landade på O´Hare International Airport utanför Chicago en tidig lördagsmorgon i november. Lite dimmigt jetlaggad tog jag en taxi till lägenhetshotellet. Det låg nere i finansdistriktet, så det var rätt lite rörelse ute såhär på helgen. Jag hade inga direkta förväntningar på boendet, men blev positivt paff när jag visades upp till lägenheten på 28’e våningen där jag alltså skulle husera i tre veckor! Det var en riktigt nice välplanerad tvåa, med ett schysst sovrum och ett stort allrum med soffhörna och öppet kök med bardisk. Fönstrena gick från golv till tak längs hela lägenheten och bjöd på en hänförande utsikt över the Windy city. Nere på bottenvåningen i anslutning till foajén fanns en matbutik och ett gym för de boende. Naturligtvis var de båda öppna dygnet runt…här skulle jag trivas, tänkte jag!

Utbildningen, som skulle hållas dels i ITI’s lokaler och dels på CBOE, skulle börja på måndagen så jag hade nu hela helgen ledig att acklimatisera mig och hinna se mig omkring. Visste att  utbildningen skulle bli intensiv, så tänkte att lika bra att passa på…men min första utmaning var nu att hålla mig vaken ända till kvällen för att battla jetlagen…och då behövde jag en sak akut: coffee, lots of coffee… och något att äta, förstås. Jag tog en snabb dusch, bytte om, packade ner en karta, kamera och lite annat i min messenger-bag och gav mig iväg på en upptäcktsfärd utan egentligt mål (förutom kaffet då)…väl ute på gatan svepte en rå och kylig vind mellan de höga byggnaderna och efter att ha tråcklat mig ur de helgtråkiga finanskvarteren så började pulsen slå och kroppsvärmen öka i takt med att Chicago vaknade till liv. 🌇 Efter nån timme släntrade jag förbi Sawada Coffee på Green St…det såg inbjudande ut, så jag slank in och beställde en pastramimacka och en military latte med tre shots…och kände hur jag långsamt började återfå energi. Efter ytterligare två dubbla espresso, så satt jag med min citykarta utvecklad över bordet. Baristan som nu kom och plockade bort mina urdruckna koppar frågade om jag turistade eller letade efter något något speciellt i stan? Jag berättade att jag nästan precis landat och om utbildningen jag skulle börja på måndag…och nu hade helgen till att få en överblick över Chicago samt fånga några sevärdheter. Hon presenterade sig som Christy, och sa att hon var på väg av sitt skift och ändå skulle downtown, så om jag ville fick jag gärna slå följe så skulle hon visa mig Millennium Park och sen ner till Navy Pier – innan hon skulle vidare. Det blev en lång promenad, och jag överväldigades av det välkomnande och den gästfrihet som Chicago och Christy bjöd på! American hospitality at its best… När jag tackat för hennes tour och sagt bye bye, strollade jag ut längs piren. Det var nästan folktomt, vilket var förståeligt med tanke på isvindarna som drog in över land från Lake Michigan. Jag kunde nu känna tröttheten skölja över mig….

……så gick in på en näst intill tom bar, satte mig vid ett bord med utsikt över vattnet och beställde in en fatöl från nån av stans många bra microbryggerier. Ute började det skymma, så jag bestämde mig för att ta en taxi hemåt, handla lite matvaror nere i butiken…och sen göra tidig kväll…

Den kvällen låg jag länge på soffan, högt däruppe, och blickade ut över stadens alla ljus. Trots all rörelse där nere var det alldeles tyst hos mig. Jag lyckades nog hålla mig vaken till nio, men jetlagen spökade och jag vaknade alldeles för tidigt i den stora kingsizen. Det var omöjligt att somna om, så jag steg upp, kokade ett par ägg, hällde upp en skål mjölk med Froot Loops och ett glas Tropicana och gick ner för att möta dagen på gymmet. Efter en skön dusch gick söndagen i ett skönt tempo och jag hann besöka the Art Institute of Chicago, Willis Tower samt att länge och långsamt flanera längs Michigan Avenue och the Magnificient Mile. 

Trött i föttterna, men så uppfylld av hela Chicago och alla intryck, så behövde jag ändå vända hemåt för att försöka catcha upp lite sömn och komma bättre in i dygnsrytmen. Kl. 8 imorgon bitti skulle ju utbilningen börja, och jag skulle ta mig till ITI’s lokaler på 311 South Wacker St….nervös och förväntansfull..